pellasmor.blogg.se

Känner att jag just nu är lite dålig på att skriva, just här. Har sista dagarna skrivit många brev till barnens lärare. Tycker inte att dem tar barnens diagnoser på allvar. Hjälpen tycks ju inte komma när man försöker vara trevlig och snäll. Så, nu har jag bytt tacktik. Mollys stakars fröken fick höra mig riktigt arg, så nu ska de bli ett möte med rektorn och en specialpedagog. Då vi inte får vara med när dem ska planera hennes hjälp, krävde jag att jag skulle ha allt nedskrivet. När, var och hur hjälpen ska göras och när uppföljningen ska göras. Så nu är de bara vänta på när vi får de mötet.

Jonathan har lite mer tur. Hans mentor är en klippa. Hon försöker hjälpa till hela tiden något har blivit galet. Så nu har matte, engelska och fysikläraren börjat förstå vad han behöver hjälp med. Pluss, att i morgon ringer en hjälplärare och ska boka en tid med oss, så vi kan förtydliga en en gång vad han kan behöva får hjälp med. Känns så bra, så nu får vi hålla tummarna att min magkänsla här stämmer.

Man kan verkligen känna sig så maktlös. Så tråkigt att man måste bli förbannad. Tar så mycket tid, ork och energi som man skulle vilja lägga på något roligare.

Idag gjorde jag av med lite energi på annat, De blev en två timmars promenad i morse och nu i kväll en timme. Så, en klapp på axeln till mig. :-)

Nu väntar tre arbetsdagar. och på söndag ska vi fira fars dag. <3